Har känt/känner mig så lättretlig i några dagar, känns som att jag har gråten i halsen hela tiden utan att veta varför.
Men idag slog det mig att det är morgondagen som gnager, även om det är en speciell dag för Jocke så är det även en dag som påminner mig om min älskade pappa.
Känns faktiskt skönt att jobba i mårn så jag slipper fundera så mycket över allt, får väl uppvakta Jocke lite när jag slutar ist.

Quidquid latine dictum sit, altum videtur